top of page

Literary translation from French into Swedish

3204632._SR1200,630_.jpg
boualem.jpg

I set in motion the translation of the novel ”Le village de l’Allemand” written by the Algerian writer Boualem Sansal (Gallimard, Paris 2008) in 2017 together with Kerstin Zetterquist and Åsa Magnusson, who were responsible for the Swedish text.

 

None of Boualem Sansals novels have been translated into Swedish yet, in spite of a wide-ranging and prolific literary production (novels, short stories, essays), various literature prizes (Prix du Premier Roman 1999, Grand Prix de la Francophonie 2008, Peace Prize of the German Book Trade 2011, Grand Prix du roman de l’Académie Française 2015, …) and multiple translations into other European languages (English, German, Italian, Spanish, Danish, Norwegian …) .

 

We are now looking for a Swedish publisher who would be interested in introducing Sansal's literary work to Swedish readers. 

 

You can read below a brief synopsis of the story (in Swedish).

Bröderna Schiller, Rachel och Malrich, är födda i en avsides belägen by i Algeriet av en algerisk mor och en tysk far. De skickas till Frankrike vid sju respektive åtta års ålder för att få en utbildning och en bättre framtid. De får bo hos en algerisk familj, vänner till föräldrarna, i en parisisk förort, klassad som problemområde. Rachel lyckas med sina studier, tar ingenjörsexamen, får anställning i ett 

stort multinationellt företag, gifter sig med sin ungdomskärlek Ofelia och skaffar sig en villa i utkanten av området. Malrich, som är 14 år yngre än brodern, slutar skolan tidigt, har vissa anpassningssvårigheter och driver mest omkring med områdets ”olycksbarn”.

 

     När Rachel en kväll som vanligt sätter sig framför teven för att lyssna på 20-nyheterna, får han veta att en beväpnad islamistisk grupp skurit halsen av alla invånarna i hans födelseby. Han blir chockad, men säger ingenting, varken till Ofelia eller till sin bror. Han beslutar sig i tysthet för att åka till Algeriet, och efter en strapatsrik resa i det inre av landet kan han konstatera att byn finns kvar, då en del trots allt överlevt massakern. Han får en ny chock när han bland föräldrarnas kvarlåtenskap finner handlingar, som avslöjar faderns förflutna som SS-officer i Nazityskland. Där finns också uppgifter om att han efter flykten varit engagerad i befrielsekampen i Algeriet.

 

     Vid hemkomsten börjar han grubbla, läsa, skriva dagbok och resa runt i Europa i faderns fotspår. Han besöker pappans födelsestad, universitetsort, koncentrationslägren och följer den flyktväg han tagit efter krigsslutet. Han mår allt sämre och börjar missköta sitt arbete och relationen till Ofelia. Till slut får han sparken, och Ofelia, som ingenting får veta, tröttnar och bryter upp. 

​

     Rachel kan inte försonas med tanken att fadern, som han sett som en visserligen sträng men kärleksfull pappa, deltagit i utrotningen och sedan flytt utan att ta sitt ansvar. Någonting går sönder inom honom, och han gasar ihjäl sig i garaget exakt på 2-årsdagen av massakern i hembyn. Han tror inte att denna handling gottgör någonting, men han vill ändå betala för det hans far gjort mot sina offer.

 

     När den 19-årige Malrich får broderns dagbok i sin hand blir han också chockad. Han låser in sig i villan, isolerar sig och börjar i sin tur skriva dagbok. Han ser paralleller till Nazityskland i den rekrytering till jihadkrigare som försiggår i hans förort. Han upprörs särskilt när en 16-årig flicka, som inte följt klädkoden och andra regler, mördas bestialiskt av imamens närmaste man. Efter en resa till den algeriska födelsebyn med dramatiska upplevelser vid ankomsten till Algers flygplats, beslutar sig Malrich, som genom sin läsning av broderns böcker gjort en bildningsresa, att upplysa sina kompisar och med dem ta upp kampen mot den radikala militanta islamism, som breder ut sig i området. Han slutar sin dagbok med att konstatera att han och kompisarna ena dagen tror att det är värt att stanna och kämpa, och nästa dag att det inte är värt någonting alls. 

 

​

Kerstin Zetterqvist, januari 2018

bottom of page